Avkoda pianonoter

Att läsa notblad för piano innebär att förstå olika symboler och begrepp som dikterar tonhöjd, rytm och uttryck.

Personalen och klavarna

Personalen: Grunden för noter, som består av fem horisontella linjer och fyra mellanslag. Anteckningar placeras på dessa rader eller i dessa utrymmen för att indikera deras tonhöjd.
Treble Clef (G Clef): Vanligtvis finns det i början av den övre staven, den indikerar vanligtvis toner som spelas av höger hand. Klavens mittböjning omsluter den andra raden från botten, som representerar tonen G ovanför mitten C.
Basklav (F-klav): Placerad i början av den nedre notstaven indikerar denna nyckel vanligtvis toner som spelas av vänster hand. De två prickarna på klaven omger den fjärde raden från botten, vilket betecknar tonen F under mitten C.
Grand Staff: När G-klavstaven och basklavstaven är förbundna med ett stag och en taktlinje, bildar de den stora staven, vilket möjliggör notering av ett brett utbud av musikaliska tonhöjder som är lämpliga för piano.

Varje tonsymbol anger en exakt varaktighet för ljudet, medan motsvarande vilosymboler indikerar en period av tystnad under samma varaktighet.

Anteckningstyp	Utseendebeskrivning	Beats in 4/4 Time
Hel anteckning	En öppen oval	4
Halvnot	En öppen oval med en vertikal stjälk	2
Kvartalsnotering	En fylld oval med en vertikal stjälk	1
Åttonde not	En fylld oval med en stjälk och en flagga	0,5
Sextonde anteckningen	En fylld oval med en stjälk och två flaggor	0,25

Tappart: Finns i början av ett stycke, vanligtvis efter klaven och tonarten. Det översta numret anger antalet slag i varje takt, och det nedersta numret anger notvärdet som tar emot ett slag (t.ex. 4/4 betyder fyra kvartsnotslag per takt).
Mått (staplar): Vertikala strecklinjer delar upp notstaven i takt, som innehåller antalet slag som anges av taktarten. Läsningen fortskrider från vänster till höger, mått för mått.
Nyckelsignatur: En uppsättning skarpa (#) eller plattor (b) placerade omedelbart efter klaven i början av staven. Dessa symboler indikerar vilka toner som konsekvent höjs eller sänks genom stycket, vilket etablerar toncentrum eller tonart.

Dynamik: Italienska termer eller förkortningar (t.ex. p för piano/soft, f för forte/loud) som instruerar artisten om önskad volym eller intensitet för musiken.
Tempo: Termer (t.ex. "Andante" för en gångtakt, "Allegro" för snabb) eller metronommarkeringar (t.ex. MM = 120, vilket betyder 120 slag per minut) som anger hastigheten med vilken musiken ska spelas.
Artikulering: Symboler som staccato (en prick ovanför eller under en ton, spelad kort och fristående) eller legato (en slur som förbinder toner, spelade smidigt och sammankopplade) som anger hur enskilda toner eller fraser ska framföras.